Om boken: 2013 / Ivan Ivanovich Lazhechnikov (1792–1869) är allmänt känd som en historisk romanförfattare. Han är dock föga känd som en militär memoarförfattare. Men litterär berömmelse fick honom av hans första stora verk, "Marschnoteringar av en rysk officer 1812, 1813, 1814 och 1815", som utmärks av högt patriotiskt patos och en syn på det fosterländska kriget som en nationell sak, och inte som "generalernas historia från 1812, det brända och övergivna Moskva, det förstörda Kreml, den ryska jakten på den retirerande fiendens armé, de svältande och iskalla fransmännen, nattbivacker, officerssamtal, bilder av livet utomlands framträder levande och levande." från sidorna i "Marching Notes". Läsaren står också inför figuren av författaren själv, som "knådade de litauiska snödrivorna, snubblade över frusna lik, i svår frost som tog andan ur andan, i en resande frack, genom vilken vinden blåste som genom en såll", och skrev hans anteckningar "i ljuset av de bivackande bålarna, på trummor och ofta med bruset från trupper som går i närheten».